WB01624_.gif (281 bytes) Tillbaka         Framåt WB01624_.gif (281 bytes)

3.   Folket på Väderöbod.

Mina första minnen av livet av livet och folket på Väderöbod är från 1919-1920. Fyrmästare var Gustav Adolf Hult. Hans fru hette Stina. Dom var i 50-års åldern och hade flera vuxna barn samt en dotterson som hette Göte. Han bodde hos mormor och morfar och blev en av mina första lekkamrater. Han var livlig, nästan vild ibland. Han gillade att klättra i bergen och åkte sedan ofta utför på byxbaken. Mormor Stina fick lappa många byxor. Själv vågade jag inte åka lika ofta, för utslitna byxbakar gillades inte av mor och far. Familjen Hult kom närmast från Svangens fyr Havstensund . Alla i familjen var korta och knubbiga, glada och gemytliga.1926 flyttade familjen Hult till Valö fyrplats. Den ligger i södra infarten till Göteborg.

Far var fyrvaktare. Första fyrbiträde var Ragnar Hållberg. Hans fru hette Hedvig. Hon var kusin med pappa. Hennes far, Edvin Jacobsson, var bror till farfar. Farbror Ragnar växte upp på Väderöbod, tant Hedvig på Klövskär och Hållö. Dom var alltså väl bekanta med livet på en fyrplats. Familjen var barnlös men båda var mycket barnkära. Vi betraktade dom nästan som en extra mamma och pappa. Vi kunde komma och gå ungefär som hemma. Det var också bara tvärs över farstun. Jag minns fortfarande tydligt när dom sa åt oss att säga du. Du tant och du farbror skulle det heta. Det var nog inte många som var så kompis med grannens ungar på den tiden. Far och mor fick nog ett extra handtag när det gällde att fostra oss också. Farbror Ragnar var jämnårig med pappa, tant Hedvig med mamma..

Familjen hade en hund som hette Karo. Det var en stor och snäll schäfer, som dock hade ovanan att skälla på alla som hälsade på. Men bara han fått sniffa på besökaren var det bra till nästa gång. Han följde tant Hedvig vart hon gick.

Andra fyrbiträde var Wilhelm Hellström. Hans fru hette Rut. Dom hade 4 eller 5 barn, jag minns inte så väl. Familjen flyttade till Tylö fyrplats utanför Halmstad 1921.

Efter Hellström kom Fredrik Waldner, farbror Fredrik, pappas bror. Han hade tidigare tjänstgjort på Vinga, Nidingen och Grisbådarna. Hans fru hette Olga, faster Olga. Hon var från Tanum och hade varit lärarinna. Dom fick två barn, Brita och Inez, våra kusiner och också lekkamrater, även om dom var flera år yngre. Farbror Fredrik var trevlig och lättsam att umgås med. Men lika hjärtligt och kamratligt, som till farbror Ragnar och tant Hedvig, blev aldrig vårt förhållande. Han hade nog också ett visst "lillebrorskomplex" i förhållande till pappa och inte minst till farbror Karl, som var lotsförman på Väderöarna. Faster Olga var lite mer svårtillgänglig, hon trivdes nog inte så bra med livet på en isolerad fyrplats. Jag förstår det kanske bättre nu än då. Brita blev tidigt sjuklig, hon blev vuxen men dog ung.

Inez var en pigg och livlig liten tös. Vi, mina syskon och jag, fick nog ibland vara lite av äldre systrar och bröder till både Brita och Inez. Bland annat minns jag att jag gjorde en stor trädocka, Anders Björk, åt kusinerna. Huvud och kropp var i ett stycke men armar och ben var rörliga. Anders kunde sitta och stå. När pappa och jag några år senare besökte familjen på Måseskär, dit dom flyttat omkring 1932, så visade Brita och Inez mig, att Anders fortfarande var hel och mådde bra.

På Måseskär var farbror Fredrik fyrvaktare. Han blev senare fyrmästare, först på Väderöbod och senare vid Hakens fyr på Ven. Många år senare träffade vi både farbror Fredrik, faster Olga och Inez. Då var pappa död och mamma bodde på Ängholmen vid Långedrag. Farbror Fredrik var pensionerad och bodde i närheten. Han hade sin gamla eka på Ängholmen. Han blev farbror Fredrik både med Lars och Torborgs barn. Det blev ett kärt återseende.

När familjen Hult flyttade 1926, blev pappa fyrmästare. Han var då Sveriges yngste fyrmästare. Farbror Ragnar blev fyrvaktare och farbror Fredrik förste fyrbiträde. Dessutom kom Hans Brattholm som andre fyrbiträde till Väderöbod. Han kom närmast från Grisbådarnas fyrskepp. Han var född på Tjärnö i Strömstads skärgård. Hans fru hette Ingegerd och var från Nordkoster. Dom hade en pojke som hette Lennart, och som var jämngammal med Inez. Lennart och Inez blev goda vänner och lekkamrater. Hans smälte bra in i bilden. Han var lättsam att umgås med och var en god "båtkarl", något som karlarna på fyrplatsen satte stort värde på. Särskilt god kompis blev han med farbror Fredrik Bl.a. fiskade dom mycket tillsammans, mest pilkfiske efter torsk. Ingegerd var snäll och lite blyg. Hon trivdes dock inte så väl på Väderöbod. Lennart följde ofta med Hans. Om Hans grejade i sin båt kunde Lennart sitta på kajen dropp stilla och titta på. Ibland sa Hans åt honom att röra på sig, istället för att bara sitta still. Lennart ryckte då på axlarna och ruskade på sig och sen satt han som förut stilla och tittade.

Men Ingegerd längtade "hem" till Nordkoster och i augusti 1932 bytte Hans arbete med Olof Keldén. Ingegerd och Lennart flyttade till Nordkoster och Hans blev fyrbiträde på Fladens fyrskepp, som låg utanför Varberg. Olof (Olle) Keldén var från Käringön. Hans fru hette Rut och kom från Vänersborg. Dom hade en liten dotter, Britta; som mest kallades Pigan. Olle var en duktig hantverkare, bl.a. minns jag att han gjort fina arbeten i koppar under sin tid på Fladen. Däremot betraktades han inte som lika duktig i båt, jämfört med övriga karlar. Under hummerfisket var han i lag med farbror Ragnar och även de år som Olle höll båt, stod farbror Ragnar till rors. Det berodde väl också delvis på att farbror Ragnar var mest känd med fiskevattnen.

Både Olle och Rut var trevliga och lättsamma att umgås med. Pigan var en mycket pigg och livlig liten tös. Hon fick så småningom också en lillebror.

I början av 1930-talet fick vi telefon på fyrplatsen. Hamnarna förbättrades med tidigare nämnda lyftkranar samt med flera vågbrytare. En ny och bättre tjänstebåt fick vi också. Efter dessa förbättringar drogs en man in. Under semestertid och några månader höst - vinter fick dock platsen ett extra fyrbiträde. Det blev Axel Pålsson från Fjällbacka, jämngammal med pappa. Mot slutet av min tid som "hemmason" hade jag tidvis jobbet som extra biträde. Betalningen var 5:- pr dygn veckan igenom.

WB01624_.gif (281 bytes) Tillbaka         Framåt WB01624_.gif (281 bytes)